Apartheid i Sydafrika

Det är nu mer än 25 år sedan Apartheid i Sydafrika avskaffades. För många i västvärlden så har alltså detta system bara en historisk dimension. För de som växte upp under den period detta gällde så var denna orättvisa däremot alltid mycket närvarande. Det var en stor grej på nyheterna och även inom andra medier fick berättelserna under apartheid stor spridning. Den sydafrikanske journalisten Donald Woods skrev böcker om bland annat sin vän, aktivisten Steve Biko, som mördades av sydafrikansk polis.  Dessa blev sedan en hyllad film med titeln Ett rop på frihet 1987. Peter Gabriel skrev en protestlåt vid namn Biko och flera galor hölls internationellt för att protestera mot systemet. Även i Sverige fanns protester, bland annat när en gala med kända artister hölls,och en singel, Berg är till för att flyttas, släpptes. Om man växte upp under apartheidtiden så var den mycket närvarande. Nuförtiden finns det ett stort antal böcker och filmer som behandlar perioden på de flesta välsorterade onlinebutiker.

Apartheid i Sydafrika
Apartheid i Sydafrika

Vad innebar Apartheid

Ordet apartheid betyder åtskildhet. Apart från engelskan och heid från afrikaans. Tanken var att vita och färgade sydafrikaner skulle hållas åtskilda från varandra genom det övergripande samhällssystemet. Man ville alltså uppnå så kallad rasåtskillnad. Detta var i grunden något som de vita gjorde för att kunna behålla hela makten över landet i praktiken. Det var alltså inte någon maktdelning. De färgades  politiska makt i landet var i praktiken obefintlig och deras samhällsstandard var mycket begränsad och mycket lägre än för de vita. Då de olika grupperna skulle vara uppdelade gällde detta även var de skulle bo. Färgade tvingades leva i särskilda områden som kallades hemländer. Perioden då detta gällde var mellan 1948 fram till 1994 då de första demokratiska valen kunde hållas.

Vad innebar Apartheid
Vad innebar Apartheid

I apartheidsystemet så delades människorna in i fyra olika grupper; vita, svarta, färgade och asiater. Gruppen som skulle bestämma, de vita, utgjorde cirka 10 % av befolkningen. I realiteten så var det bara de vita som hade full rösträtt. Segregationen var lagstadgad och den som bröt mot den kunde straffas mycket hårt. Sjukhus, stränder, parkeringar och parkbänkar var exempel på sådant där det fanns skyltar vilken ras som hade tillträde. Detta gällde även arbete. Vissa typer av jobb var reserverade för vita. Ofta gällde detta statliga arbeten men även andra högre poster. De vita kunde räkna med bra sjukvård och pensioner, något som de övriga inte fick.

Motstånd

Det orättvisa apartheidsystemet kunde självklart inte bestå. På 60-talet efter en polisiär massaker av svarta demonstranter där 69 personer dog så påbörjades en kamp mot systemet av de som var drabbade. Det fick även stor uppmärksamhet utomlands. En viktig symbol för kampen mot apartheid var Nelson Mandela som under en stor del av sitt liv satt fängslad av regimen. Under 80-talet så blev pressen så hård att reformer och liberaliseringar av systemet utlovades. Även hemliga diskussioner med Mandela fördes. Systemet krackelerade dock och mycket våldsamma protester genomfördes. Den siste vite presidenten F.W. de Klerk valde att förhandla med Mandela direkt och när de första riktigt demokratiska valen hölls så blev istället Mandela president.