Home / Blog / Apartheid i Sydafrika

Apartheid i Sydafrika

Sydafrika är ett land med en lång historia. Det var ett av de landområden i Afrika som koloniserades först. Detta mycket på grund av sina rika naturtillgångar. Till skillnad från många andra afrikanska stater finns här en stor andel vit befolkning som har sina rötter i landet sen flera hundra år. Sen landets självständighet från Storbritannien 1961 var det den vita befolkningen som hade makten och det fanns fram till 1990-talet speciella lagar som gav olika rättigheter till den svarta och den vita befolkningen. Deras apartheidlagar gjorde att Sydafrika stod politiskt utanför i stort sett alla större organisationer och de fick heller inte delta i idrottstävlingar som OS.

Upptäckt av portugiser

Den södra delen av Afrika ”upptäcktes” av portugisen Bartolomeo Dias som 1488 landsteg på en del som idag här till Namibia. Under närmaste århundradena skulle södra delen av Afrika med sin sydspets bli en viktig hamn för skeppen att stanna till i för att proviantera på väg till och från Indien och Kina. Landet började bli bebott av folk från nuvarande Nederländerna som senare kom att kallas för boer. De blev med tiden som en egen inhemsk befolkning och utvecklade även ett eget språk, africaan som påminner om holländska. Boerna befolkade mer och mer ytor av landet och försörjde sig på främst jordbruk. På 1800-talet slog sig även britter ner i landet och det uppstod stridigheter med boerna. Britterna tog sig segrande ur det och området löd nu under det brittiska riket. Allt efter som att stora rikedomar upptäcktes i form av mineraler och ädelstenar kunde den vita befolkningen trycka ner och kuva den svarta inhemska befolkningen allt mer.

Självklart med rassegregering

Under flera hundra år var det självklart för den vita befolkningen att de svarta inte skulle ha samma rättigheter. De fick inte rösta eller inneha vissa viktiga yrken samt att de fick endast bosätta sig i vissa områden, så kallade townships. Enda anledningen till att de fick bo någon annan stans var om de arbetade åt de vita som tjänare. Till exempel fick trädgårdsarbetare och hembiträden bo i de vitas trädgård, ofta i dåliga och undermåliga bostäder utan bekvämligheter. Nästan alla offentliga platser var uppdelade efter hudfärg, till exempel sjukhus, parkbänkar, bussar och stränder. I skolorna fick de vita barnen lära sig en ganska förvrängd bild av landets historia. Det lärdes också ut att svarta var mindre lämpade för vissa yrken och att de inte klarade av allt som vita kunde, att de helt enkelt var dummare och sämre.

Motståndet växer

Under 1950-talet hade det bildats lite olika organisationer som av svarta som försökte protestera mot den orättvisa rassegregationen. Bland annat African National Congress, känt idag som ANC. Efter en massaker under en demonstration i stadsdelen Sharpeville då 69 människor dödades varav 10 stycken var barn fick omvärlden upp ögonen för den orättvisa politiska situationen i Sydafrika. Genom åren fördes en rad påtryckningar mot landet för att försöka förmå det att avskaffa apartheid. Sydafrikaner fick inte delta i några internationella idrottstävlingar och det organiserades bojkotter mot att köpa varor från Sydafrika.

Apartheid avskaffas

Under 1980-talet intensifierades omvärldens protester mot Sydafrikas vita ledare samtidigt som de svarta organisationerna som protesterade växte. Detta ledde till slut fram till att apartheid avskaffades och 1994 hölls de första helt demokratiska valen i landet. ANC vann med stor majoritet och deras ledare sen många år, Nelson Mandela, blev president.