Home / Blog / Soweto och Hector Pieterson

Soweto och Hector Pieterson

För några år sedan fick jag chansen att resa till Sydafrika för att lära mig mer om rasism, apartheid och all den diskriminering som pågått där. Jag måste dock säga att vad som slog mig, som jag inte alls var förberedd på var hur utbredd och hur allvarlig rasismen är ännu idag. Tar man exempelvis Kapstaden som exempel så är det nästan otäckt att se gränsen mellan svarta och vita. Till och med flyttade man en hel kåkstad med svarta invånare för att någon politiker ansåg att den låg för nära staden. Man kan i princip säga så att de vita bor i vita, rika områden och de svarta bor i kåkstäder eller mindre fina områden. Givetvis finns undantag men i stora delar var det så.

Ett exempel var när vi bodde några nätter på ett hotell i Pretoria. Det var ett “vitt” område så man såg knappt en svart person och beväpnade vakter kontrollerade gatorna och områdena så att inga svarta kunde komma in. Vår chaufför var svart, han vill först inte köra in i området för att släppa av oss på hotellet. Men han gjorde det ändå, när vi kom till en vägspärr med vakter som hade automatiska pistoler så diskuterade de länge men till slut så kunde vi åka in. VÅr chaufför vågade dock inte köra därifrån ensam utan spenderade natten på en soffa i hotellets lobby. Om han ensam hade åkt från vårt hotell och genom det vita området så riskerade han att bli skjuten. Kan ni förstå? År 2019!

Ät inte här

Samma var det kvällen efter när vi skulle ut och äta, då befann vi oss i utkanten av ett vitt område och han var inte säker på att han skulle få följa med oss vita in på restaurangen för att äta. Veckan innan hade han mer eller mindre blivit utkastad från en restaurang där han var med några kunder, ägare kallade honom till sig och sa åt honom “drick upp ölen men sedan skulle jag uppskatta om du gick direkt härifrån”. Faktiskt så gjorde såna här saker ont i hjärtat att se och höra för mig. Jag kan för mitt liv inte förstå hur någon kan bli annorlunda behandlad på grund av färgen på huden.

En dag gjorde vi en utflykt till Soweto. Vi åkte bland annat till en skola där lite äldre elever som aldrig fått gå i skola kunde gå. Skolan låg i en av kåkstäderna.

Inne i själva Soweto så besökte vi Hector Pieterson museum. Jag ryser än idag bara jag tänker på det. Hector Pieterson Memorial och Museum, beläget i Soweto, är vittnesbörd från de elever som kämpade apartheid och särskilt den roll som skolbarnen spelade i Soweto-protesterna 1976. Flertalet blev skjutna, en av dem var 12-årige Hector Pieterson. Apartheidpolisen sköt medan de protesterade mot undervisningsstandarden i svarta skolor i Sydafrika.

Den 16 juni 1976 tog Sowetos gymnasieelever sig ut på gatorna i en fredlig protest mot den obligatoriska användningen av Afrikaans som undervisningsspråk i svarta gymnasieskolor. Studenterna planerade att träffas på Orlando Stadium innan de skulle marscherade till regionkontoren för Department of Bantu Education, där de tänkte ta upp sina klagomål med myndigheterna.

Ofarliga plakat bemöttes med skott

De bar plakat med  ”Borta med afrikanska”, ”Kraft till folket” och ”Fritt Sydafrika”, de sjöng psalmen Nkosi Sikelel ’i Afrika (God Bless Africa) , nu grunden för den nationella hymnen i det demokratiska Sydafrika.

På vägen till stadion möttes de av polisen, som beordrade dem att avsluta marschen och sprida sig. En våldsam konfrontation följde där elever kastade stenar och polisen sköt skott. Nyheterna om händelserna i Soweto spred sig snart och antändande uppror runt om i landet där hundratals människor dog. En av de första som dödades av polisen var 12-åriga Hector Pieterson. Tidningsfotografen Sam Nzima var i Soweto den 16 juni och täckte protesterna och upploppen som följde. Hans ikoniska bild av Pietersons kropp som bärs av gymnasieeleven Mbuyisa Makhubo, med sin syster, Antoinette Sithole, som springer vid sidan av, är en grafisk representation av förtryck under apartheidregimen och har blivit en ikonisk bild runt världen av den meningslösa grymheten och brutaliteten. av apartheidstaten.

Den bilden, och de ljudinspelningar och videofilmer som fanns på museumet var så otroligt starka att jag fortfarande gråter bara jag tänker på det.

Hector Pieterson Museum
Hector Pieterson Museum

Rensa hjärnan

Men det gör mig också förbannad! All denna otäcka, hatiska rasim. Jag förstår den verkligen inte, och jag kommer heller aldrig att sluta slåss mot den. Aldrig. Hector Pieterson museum är ett som alla borde få besöka, fast som vanligt så skulle det väl bli så att de som verkligen behöver förstå, de vägrar förstå grymheten.

Kvällarna spenderade jag på hotellrummet, jag var liksom oftast så överväldigad över vad jag fått uppleva under dagarna ås jag behövde vila. Jag försökte kolla lite Sydafrikansk tv men oftast var tv-apparaterna så gamla att det knappt gick. Istället blev det att jag spelade solitär eller roade mig med spelautomater. Det fungerade helt okej för att tänka på annat.

Att få se och uppleva Soweto i verkligheten med allt vad det innebär, det är något jag kommer vara tacksam över för resten av livet.